Berättelse 15/11-14/12
Järlåsa Sågverk
– Av Lars Nyberg –
Ett urval ur våra skrifter.
Fotografiet över sågverket är från 1924.
Det verkar vara en kunnig fotograf som tagit bilden, då han lyckats avbilda kärnan av sågverket på en översikt.
Virkesmagasin och kontor
Det är byggnaden som syns till vänster på fotografiet. Till det här magasinet kördes på högbana framförallt hyvlat virke som placerades i fack efter dimension samt profil. Det var handplockning som gällde.
Efterhand levererades virket till kunder dels runt Järlåsa men även in till Uppsala där företaget hade en brädgårdsrörelse på Österplan på den här tiden. Det var mycket plockande med virke både in och ut. Förvaringen på det här sättet var för att virket skulle klara sin kondition för väder och vind.
Förmodligen plockade man ihop olika sorter för leverans till Uppsala där lagerutrymmena var begränsade. På den här tiden var nog transporten av virket hänvisad till häst och vagn.
Magasinet blir kvar till 1991 då det härjades av brand.
I den södra ändan på det här magasinet uppfördes något senare en mindre kontorsbyggnad.
Såghuset
Den här byggnaden är hjärtat i verksamheten tillsammans med huset för ångmaskin. Såghuset ligger i mitten på fotografiet. Verksamheten i såghuset bestod av tre huvudavdelningar.
Undervåningen bestod i stort sett av drivremmar samt transmissionshjul som drev övervåningens maskiner. Dessutom fanns transportörer för spån och s.k. ”ribb”.
Ribben kom ut genom ett hål i väggen på undervåningen, därefter transport med häst och vagn till ribbupplag, och torkning. Lite längre fram i tiden var ju tegelbruken i Vittinge samt Heby köpare av ribbveden för att värma upp pannorna som var nödvändiga för att bränna teglet.
Övervåningen var det ställe där stockarna togs in och sågades på ramarna. Där fanns även kantverk som färdigställde bräderna. Både från ramarna samt kantverket producerades ribben som blev en biprodukt. Den färdiga produkten kom ut i den sydliga ändan av huset som framgår av kortet. Här fanns en s.k. råsortering som fungerade så att plank och bräder skildes åt på olika vagnar för vidare transport.
Den del som ligger till vänster på såghusets övervåning med ett snedtak är hyvleriet. Här fanns en klyv samt hyvel som även de drevs med kraft från ångmaskin.
I den här anläggningen togs torrt virke in från brädgården för att sedan produceras till olika dimensioner och profiler. Det är varor som sedan förvarades i magasinet som tidigare beskrivits.
Ångmaskinshus
Förutsättningen för att driften skulle kunna fungera var ångpannan. Den eldades med spån helst en blandning som bestod av torr samt rå spån. Hyvleriet producerade torr spån.
Det här är huset som ligger till höger om såghuset. Det kommer överskottsånga ut genom väggen vilket syns på kortet. Den långa skorstenen syns i bakgrunden.
Det var en ära i att hålla rent och snyggt i maskinhuset. Oftast kom ångmaskinerna från båtar som förmodligen bytt upp sig till annan driftsform. I den norra ändan på det här huset fanns verkstad och sliperi.
Torkhuset
Till höger om ångmaskinshuset fanns ett hus som innehöll torkar för virket. Det framgår ej på kortet.
I det här huset fanns små kammartorkar som drevs med ångmaskinens producerade ånga. Här kunde man torka ned mindre partier virke till s.k. snickeritorrt runt 8 – 10% fuktkvot.
Den färdiga produkten användes sedan av snickerier för att producera fönster samt dörrar men givetvis även möbler.
Högbanan
På kortet syns den s.k. högbanan som var uppbyggd c:a 2 meter upp i luften. Fanns ett däck högst upp, med räls som vagnarna med nysågat virke på, transporterades ut till lämplig s.k. stabbe.
Proceduren omvänd när virket efter ett antal månader hade torkat.
Puta
Det här var ett hjälpmedel som stabbläggarna använde när de bar nysågat virke ut på stabbarna för att virket skulle torka.
Hur man skall definiera ordet puta är det svårt att veta, det hette bara så.
När det gällde sågen i Järlåsa som den här putan kommer ifrån fanns det en högbana som vagnar med nysågat virke kördes på.
Fördelen med detta var att det gick att bygga höga s.k. stabbar.
Stabbläggaren fick både gå nedåt och uppåt vilket underlättade jobbet, speciellt när man var i jämnhöjd med högbanan.
Lättarspak
Den krok som bilden visar är en s.k. lättarspak. Den hade flera uppgifter.
Först var den till för att hålla virkesbördan på plats när man bar den ut på stabben. När lasten tippats av var det viktigt att sära på virkesstyckena för att uppnå bästa möjliga torkning, även till detta användes kroken. Det finns en krok samt en platta i botten på utrustningen.
Maskinist Nils Lindahl.
Puta
På putan är ingraverad 1918 och initialerna
W A vilket står för arbetarens namn
Lättarspak