Söder om Siggeforasjön låg den gamla skogvaktarbostaden Sunnansjö i väglöst land. Närmast att ta sig dit var med roddbåt från Furustrand 500 meter över sjön. Skogvaktare Axel Nordström bodde där sedan 1910 och förutom att sköta och vakta skogen på 928 hektar även ha ett jordbruk för egen försörjning.

     1918 finns antecknat brukar 4 hektar med hustru Henrietta (dotter till skogvaktare Lindblom i Blåviken). De hade häst med föl, 4 kor, 3 får med 6 lamm, gris, kalv, och 10 höns. Bland skörden märks 1.550 kg potatis som det var stor avsättning av för det var svår matbrist i Sverige under första världskriget.

     1935 flyttar de till Furustrand och Martin Eriksson tar över arrendet till 1940 då han avflyttar. AB Westeråsmaskiner i Morgongåva ägde husen och marken.

Sunnansjö görs om till barnkoloni

Från sommaren 1944 hyr Bondkyrko barnavårdsnämnd i Uppsala och startar sommarlovskoloni. Sommaren delas i två fyraveckorsperioder med 22 barn åt gången.

     Barnen bor i sovsalar då huset har två våningar. Ett mindre äldre hus på tomten där personalen bor och maten lagas. Barnen kommer med buss till Siggefora där väskor lastas i roddbåt och rors över sjön till Sunnansjö strand och barnen promenera runt sjön då väg saknas.

Husen vid Sunnansjö. 

Aktiviteter med lekar och simundervisning men barnen får även hjälpa till med det praktiska vardagliga arbetet med att först bädda sängen. Hjälpa till att bära in ved och vatten och ro över sjön och hämta 25 liter mjölk i gården Siggefora som det går åt varje dag.

     1947 togs verksamheten över av Föreningen för Uppsala skollovskolonier. 1953 beskrivs verksamheten med att föreståndare är Folkskollärare Hilding Danielsson och matmamma Fru Hanna Danielsson och två biträden. Barnen går upp tidigt och efter mjölkchoklad och smörgåsar ut i skogen för orienteringslekar eller ner till sjön för att meta eller bada. Pojkarna har en fin bollplan och regnar det så flyttar de in i ladan och leker.

     Långbord på verandan då Fru Danielsson har middagsmålet färdigt kl.12. Så uteliv igen med bad och annat och sen välbehövlig eftermiddagslur och mellanmål som avbrott. Fortsatt verksamhet fram till kvällsmålet.

     Sen ljöd dock obevekligt signalen för kvällstvättning och i en hast är ladan som tjänstgör som toalettrum fylld av blaskande och skrubbande ungar. När proceduren är överstökad kontrollerade ”magistern” i dörröppningen  att ingen hals är fusktvättad. Klockan 21 är det läggdags och ingen trilskas ty dagen är ansträngande och sängen lockande.

     Flickorna sover på nedre plan och pojkarna en trappa upp.

Dubbel världsmästare minns sin  koloni i Järlåsa

 Uppsalagrabben Curt Lindström som blev Förbundskapten och ledde Sverige till VM-Guld i ishockey 1987. Gjorde sedan om bedriften med de Finska lejonen och ishockey är Finlands nationalsport. Curt ledde dem till nationens första VM-Guld 1995 i Globen Stockholm i ärkerivalens hemmaarena och Curt blev en ikon och hjälte i Finland.

     Vid ett idrottshistoriskt framträdande berättade Curt om sin levnad och där nämnde han ett kärt minne att han var på kollo i Järlåsa. Det var det som väckte undertecknads intresse att ta reda på om  Sunnansjö och kontakta honom.

     Året var 1948 när Curt var i Sunnansjö och hur de hade strövtåg i skogen. Han minns att ”fröknarna” hade morgongymnastik innan barnen skulle gå upp. De var ”lättklädda” men vårt intresse för det var inte väckt ännu. Sedan minns han att det var föräldradag (besök). Den dagen var min mor förhindrad att komma till min stora sorg.

     Curt var sen på olika platser några somrar på koloni. Som vuxen blev sen Curt ledare på koloni under 25 somrar med 20 av dessa på Granvik ”Barnens Ö”. Där kunde det ibland vara besvärligt. När det var som tuffast ställde jag av ungarna mitt i skogen och de fick gå hem. Men det blev folk av dom…. Intresset för kollo väcktes i Järlåsa avslutar han.

Kolonin i Sunnansjö fortsätter t.o.m.1958

Berit Freidenfelt som nu bor i Järlåsa har fina minnen från kolonin i Sunnansjö sommaren 1956. De fick spela teater i ladan och andra lekar. Spela brännboll på ängen men roligast var ändock badet i sjön och Berit lärde sig simma den sommaren.

     Verksamheten fortsatte nästan hela 1950-talet. Utbyggnadsplaner fanns med en barackbyggnad till förläggning och det fanns planer på att göra bilväg runt sjön då AB Westeråsmaskiner hade en plan och börjat hugga en gata.

     Det var besvärligt att frakta över sjön. Bengt Jansson i Lövhäll berättade att han jobbade i Harboms affär i Lillsätra några år och var med och fraktade varor till Sunnansjö koloni. Erik Harboms pappa hade en flakmoped som de lastade på och Bengt hade varor på cykeln. De körde till Furustrand och lastade varorna i en båt och rodde över Siggeforasjön, både besvärligt och tog tid. Från mitten av 1950-talet fanns en motorbåt att frakta med som sparade lite tid.

     Den avgörande punkten för fortsättning var också att det inte fanns el i Sunnansjö utan det var fotogenlampor som gällde. Så någon utbyggnad eller modernisering av kolonin blev det inte utan i stället avveckling och 15 års fin verksamhet till många barns stora glädje att få några veckor på landet med sol och bad och umgås med andra var till ända.

     Säkert en lärorik och nyttig tid i barns utveckling att leva med andra och ta vara på sig själv. Många barn blev det under 15 år med två kullar varje sommar och många har minnen därifrån än i dag.

Husen vid Sunnansjö avvecklas

När det nu inte var verksamhet vid Sunnansjö och husen var i behov av renovering så beslutade Westeråsmaskiner som ägde mark och byggnader att de skulle säljas för bortforsling i början av 1960-talet.

     Nu var vägen klar men den behövdes för att transportera virke från skogen. Husen och ekonomibyggnader säljs genom anbud. Den som antas genom anbudet är Sven Eriksson Knutbo i Järlåsa och dennes broder Markus Eriksson i Bromma. Det äldre mindre boningshuset i timmer säljer Sven vidare och det plockas ner och forslas till Avesta i Dalarna där det byggs upp igen.

    Sven plockar ner och forslar hem övriga byggnader till Knutbo och använder virket till att bygga en större ekonomibyggnad. Det märks idag att ekonomibyggnaderna är stora med tanke på gårdens storlek.

     Sonen Sören Eriksson som var med och forslade hem en del av virket från Sunnansjö, då 12 år gammal, är den som äger Knutbo i dag. Sören ser till att underhålla byggnaderna och där kan man idag se hur en jordbruksmiljö såg ut för 50 år sedan och i ladugården står kobåsen orörda med griffeltavlorna kvar med kornas namn på. Det börjar minska på sådana miljöer.

     Av virket i övrigt från Sunnansjö bygger sig Markus Eriksson sommarstuga samt en mindre redskapsbod på Knutbo ägor, i den s.k. Linas backe. Platsen får namnet Markushäll. Markus får dock inte uppleva att stugan blir färdig för han avlider innan dess genom en trafikolycka i Stockholm år 1963.

     Detta var en spegling av barnkolonin vid Sunnansjö. Det var dock inte den första i bygden. Kerstin Hahne (Bergström) berättade att det under några år på 1930-talet var det Koloni i Blackbo och under de veckorna bodde familjen i stugan vid sjön och kolonin disponerade stora huset.

     Alla hade de gemensamt som var på koloni i Järlåsa att de fick bada i en av Upplands renaste sjöar med fina sandstränder nämligen Siggeforasjön.                                                                      

Åter förstasidan