Denna tragiska händelse skedde den 28 maj år 1855. En ogift moders beslut i en svår stund. Det var inhysespigan Charlotta Olofsdotter Nyberg i Karinbo, som häktades och åtalades för att uppsåtligen dödat sitt nyfödda barn.

     Charlotta var född 19 maj år 1822 i Sandtorp, torp under Bredsjö. Föräldrar var Olof Ersson som ännu levde vid dådet och modern Beata Matsdotter som avlidit år 1841 i Knutbo. Familjen flyttade ofta inom socknen, så Charlottes uppväxt var inte lätt, Olofs yrke växlade mellan bonde, torpare och statdräng.

Charlotta begick nattvarden första gången år 1837 i Järlåsa, därefter, dels varit hemma, dels tjänat piga på flera ställen, men sällan längre än ett ½ år på varje ställe.

     När Charlotta bodde i Knutbo tog hon sig namnet Nyberg. Vad namnet Nyberg kom ifrån är oklart. Fadern hette inte det, möjligen att hon tog namnet efter rättaren Nyberg vid Bredsjö där hon tidigare varit piga.

     Charlotta hade 10 år tidigare varit misstänkt för stöld när hon tjänade piga i Järlåsa Prästgård hos Prosten Sodenstierna. Denne anklagade henne för att ha stulit både saker och ladugårdsprodukter. Misstankarna bedömdes så allvarliga att Charlotta togs in på slottshäktet i Uppsala.

     Charlotta nekade till allt detta och stämde in prosten till tinget för att hon genom orätta beskyllningar intagits på slottshäktet i Uppsala i 33 dagar. Hon begärde ersättning för extra kostnader samt lön för tiden hon suttit fängslad.

     Flera vittnena inkallades men dessa kunde inte på något sätt styrka prosten anklagelser och häradsrätten frikände henne eftersom hon också nekade till stölderna. Häradsrätten sänkte Charlottas krav på ersättning kraftigt så att hon endast fick 2 riksdaler vilket prosten skulle betala henne. Prosten fick också betala för vittnenas kostnader. 

Mordrannsakningen på tinget

Om Charlotta upplystes att hon tidigare framfött fyra oäkta barn som ännu levde och att flera av hennes systrar var kända för samma ”oskäliga levnad”.

     De sista två åren hade hon bott i en särskild stuga vid Karinbo. Gustaf Jansson var bonde i Karinbo och allmänt troddes att han hade en olovlig förbindelse med Charlotta och att han även var far till det yngsta barnet. Jansson sades vara vildsint som stundom misshandlade sin hustru och även var elak mot Charlotta och hennes barn.

     Vid besiktningen uppgavs att barnet var framfött utan vittnen och Charlotta angav att barnet var dödfött.

     Läkaren som besiktigade barnet sa dock att detta andats och levt vid och även efter födelsen. Det fanns bl.a. blånader på barnet. Läkarens bedömning var att barnet strypts.

     Charlotta Nyberg berättade hur födelsen gick till, att barnet troligen avlidit av våda då hon dragit i barnets hals och att hon då tryckt för hårt. Hon erkände till slut att hon under födelsesmärtorna fattat det olyckliga beslutet att ta livet av sitt barn. Charlotta fick Gustaf Jansson, dennes hustru samt änkan Kämpe som hade skickats efter som hjälp, tro att barnet var dödfött.

     Som vittnen hördes Gustaf och dennes hustru, Christina Kämpe m. fl. Kämpe berättade att hon frågat Charlotta vem som var barnafadern, ”det kan ni väl förstå att det är bonden Gustaf Jansson fick hon till svar”. Jansson nekade dock till att ha haft ”köttsligt umgänge” med Charlotta Nyberg.

Domen - Halshuggning

Eftersom Charlotta erkände gärningen dömde Hagunda Häradsrätt henne till att mista livet genom halshuggning. Enligt lag underställdes domen Svea Hovrätt men dessa fastställde bara häradsrättens dom.

Charlotta begär nåd

Sedan hon ingett en böneskrivelse kom Kungl. Maj:ts utslag som ”av nåd tillåtit henne att umgälla sitt brott med 28 dagars fängelse vid vatten och bröd samt 5 års arbete på tukthus”.

     På fängelset i Uppsala genomgick hon straffet på vatten och bröd från den 11 december 1855 till den 8 januari 1856.

     Vid intagningen till fängelset var Charlotta klädd i en blå bommullsklänning och hade vidare en ylleunderklänning, ett randigt bommullsförkläde, en svart silkeshalsduk två bommullshalsdukar och ett par bommullsstrumpor, två lintyg, ett par kängor och en mörkrutig ylleschal. 

Fängelsetiden

Nyberg överfördes sedan den 26 januari 1856 till Norrmalms straff och arbetsfängelse för kvinnor i Stockholm. Hon anges vara av ordinär växt med ljust hår, blå ögon och ovalt ansikte, kunde inte skriva, läste försvarligt men var svag i sin kristendomskunskap.

     Straffet hann inte avtjänas. Fängelset drabbades av en koleraepidemi där 63 fångar avled inom några veckor. En av dem var Charlotta som avled den 24 september 1857.

     Fyra barn som väntade på att få hem sin mor från fängelset blev nu moderlösa men de hade en morfar som tog hand om dem. Med bidrag från socknens fattigvård hankade de sig fram.

Uppfostringshjälp

Charlottas fader, förre torparen Olof Ersson i Snabben, stämde in till tinget Bonden Gustaf Jansson i Karinbo år 1858 genom följande inlaga:

Med anledning av min avlidna dotter Charlotta Nyberg gjorda uppgift och bekännelse att hon med bonden Gustaf Jansson i Karinbo sammanavlat gossebarnet Eric Wilhelm född den 9 oktober 1853 så får jag hos vällovliga häradsrätten ödmjukligen anhålla om laglig kallelse å stämning å bemälte Gustaf Jansson i Karinbo med påstående att han måste förpliktigas att bekosta barnet Eric Wilhelm dess uppfostran och vård.

Järlåsa och Snabben

den 8 mars 1858 Olof Ersson.

Gustaf Jansson bestred att han haft köttsligt umgänge med Charlotta. Olof Ersson åberopade bl.a. arbetskarlen Jan Erik Åhlen i Borgdalen (Börjedal) som vittne.

     Vittnet Åhlen sade att han för några år sedan, jämte Gustaf Jansson, och några andra sockenbor på morgonen annandag jul uppfört Staffansleken. De hade gått från gård till gård i socknen och Gustaf Jansson hade föreställt Staffan. När de kom till Östfora ville denne att Åhlen i stället skulle överta detta bestyr för Jansson skulle bege sig hem till Karinbo.

     Åhlen skiljde sig sedan från övriga sällskapet och gick till Envallen och när han kom in i stugan låg Gustaf Jansson och Charlotta bredvid varandra. Åhlen hade lagt sig att vila på golvet och då hört att de haft ”köttsligt umgänge”.

     Gustaf Jansson lämnade sedan Envallen och då fick Åhlén stränga förmaningar av Charlotta att inte berätta detta för någon.

     Ytterligare vittne skulle höras därför sköts målet upp. När målet var uppe andra gången hördes fyra nya vittnen och sammanfattningsvis kan sägas att tre av dessa inte var till Janssons fördel. Gustaf Jansson godtog endast vittnesmålet av Sandberg som hade vittnat  att han inte varit i Envallen trots andras vittnesmål om motsatsen. Jansson erbjöd sig också att få avlägga värjomål, d.v.s. om denne intygade under ed att han inte begått det han anklagades för skulle han gå fri.

     Domen blev att Sandberg skulle höras ytterligare eftersom han nekat till att han varit inne i Envallen. Målet sköts därför upp men det meddelades sedan att parterna hade kommit överens genom förlikning, vad den gick ut på är dock okänt.

Vad hände sedan med barnen, Charlottas far och Gustaf Jansson

Charlottas fader Olof Ersson tar hand om sina fyra barnbarn och flyttar med dem till Snabben, torp under Björknäs, där Olof Ersson avlider år 1861. Det äldsta barnbarnet Carl Gustaf (född 1843 i Uppsala) arbetade då vid Björknäs. De tre övriga barnbarnen var vid morfaderns död i åldern 8 till 14 år.

Carl Gustaf gifter sig år 1865 och avlider i Vårfrukyrka år 1912.

Jan Peter född 1847 i Morbolandet, Järlåsa, gift, hade flera barn. Arbetade som smed och avled i Stockholm 1914.

Johanna Charlotta född1850 i Morbolandet, Järlåsa. Efter morfaderns död hamnar hon på Fattigstugan i Järlåsa. Är sedan piga i Risbergsbo. Flyttar sedan till Stockholm där hon gifter sig med arbetskarlen August Olsson. De hade flera barn och hon avlider i Stockholm är 1910.

Eric Wilhelm, född 1853 i Envallen, Järlåsa. Blir först fosterson hos Charlottas bror Olof Olsson. Återfinns sedan år 1880 i Uppsala som gesäll hos en tunnbindare och då kallar han sig Karlsson i efternamn. Var ogift och avled 1932 i Bettna, Södermanland.

Bonden Gustaf Jansson, född år 1820 i Bälinge. Bodde 10 år i Karinbo. Flyttar år 1858 till Ärentuna där han avlider år 1869 i lunginflammation.

Åter förstasidan