Gustaf Andersson född 1834 i Järlåsa hade torpet Hedbolund under Prästgården  på 1870-talet. Hustru Stina Kajsa Jansdotter och Gustaf stretade med torpet och barnen kom med några års mellanrum. Karl 1862, Johan 1866 men han blev bara 5 år och avled 1871. 1869 hade Per kommit till världen strax efter nödåren 1867-68 som fortfarande hade stor verkan i bygden. 1871 Frans, 1876 Emma och den siste i raden Bernhard såg dagen ljus 1880 då mor Stina Kajsa var 47 år.

Nästan hela 1880-talet rinner på men i maj 1889 drabbas Stina Kajsa av lunginflammation och dör. Familjen splittras nu och Karl flyttar till Bälinge 1890 liksom Per som flyttar till Vittinge.

     Torpare Gustaf Andersson hade tydligen jobbat hårt vid torpet Hedbolund och fick nu möjlighet att förvärva Möjsjövik dit han flyttar 1890 och står som ägare. Barnen Frans, Emma och Bernhard flyttar med.

     Sonen Per kommer tillbaka till bygden som utbildad skomakare och bor i Lilla Ljusbrunn 1895, till Hasselbacken 1899 och till Kyrkbyn 1902 för att för gott 1903 flytta från Järlåsa till Tortuna i Västmanland som är den ort hustru Hilda är född i. Per har där skomakeri på Ekeby ägor.

     Fadern Gustaf Andersson dör sen i Möjsjövik 1897 i lungsot och blir bara 63 år gammal.

     Möjsjövik säljs nu till Per Erik Jansson från Ljusbrunn.

Följa de yngsta barnen

De tre yngsta barnen Frans, Emma och Bernhard skall vi nu följa då de senare kommer att bo ihop resten av livet och de heter Gustafsson i efternamn efter faderns förnamn och de förblir ogifta. De bor först i Ljusbrunn och så i Hasselbacken under Ljusbrunn som Bernhard förvärvar.

     1914 tar Bernhard Eklundshov på arrende och flyttar dit. Emma och

Frans flyttar dit 1918. Syster Emma står som hushållerska i församlingsboken och Frans som jordbruksarbetare. 

Eklundshov

Järlåsa Ålderdomshem där Bernhard och Emma tillbringar sina sista år 

De jobbar idogt med jordbruket och nyodlar på mossen. Frans var ivrig att nyodla och höll på även under mörker med detta med flåhacka och hästen till hjälp. Hade en stormlykta att lysa sig med som också bildade skuggor. Någon ville skrämma honom och smög sig i närheten och förställde rösten och utropa ”Frans du skall inte arbeta på kvällar utan då skall du vila”.

     Frans blev skrämd av detta och gick aldrig ut och jobbade när det var mörkt mera.

     1937 köper Bernhard Rönningen  och alla tre flyttar dit.            

     I november 1940 dör så Frans och en stor kraft i arbetet försvinner. Frans blev 69 år. Frans efterlämnar tillgångar på 19.183 kronor vilket motsvarar (474 tusen kronor i 2015 års penningvärde). Detta fördelades mellan syskon. 

     Bernhard och Emma arbetar några år till vid Rönningen men flyttar sen ner till Järlåsa ålderdomshem vid kyrkan där de tillbringar de sista åren. Ålderdomen och vilan för Bernhard blir inte så lång då han dör i försommaren 1946 och blir 66 år.

     Polisman Gustav Lindell har hand om begravning med alla papper och tillgångar då han skall ansvara för bouppteckningen

     Begravningsdagen kommer några släktingar som bor på annan ort. De kontaktar Lindell och är angelägna att ta del av papper och tillgångar och Lindell säger att det tar vi på eftermiddagen efter begravningen, men de vill ta del av tillgångarna omgående vilket Lindell går med på och överlämnar en bankbok.

     När så begravningsakten i Järlåsa kyrka ägde rum på eftermiddagen kom släktingarna inte på begravningen utan de hade tagit bankboken och åkte hem vilket var viktigast för dem. Att hedra Bernhard som jobbat ihop alla dessa pengar var ingenting de brydde sig om. Bernhards tillgångar var 17.143 kronor vilket motsvarar (338 tusen i 2015 års penningvärde). Frånräknat var då osäkra fordringar till tre personer på 5.400 kronor som inte Gustav Lindell räknade med skulle komma in då de berörda inte hade några tillgångar.

     Emma lever några år till. Kanske sitter hon på ålderdomshemmet och funderar vem det var som ropade till Frans på kvällen, var det vår Herre eller var det någon annan.

Åter förstasidan