lantbrukare Åke Johansson med fru bjöd på middag. På kvällen samlades gästerna och ortsbor i kyrkan och därefter i Skogs-Tibble nya skola där Skogs-Tibble SLKF dukat fram kaffebord.
1962 finns också ett besök från Renko dokumenterat. Besöket började på slottet där Landshövding Olof Rylander med maka tog emot. Dag Hammarskölds grav besöktes också, innan färden ställdes till Ålands bygdegård för middag till vilken ett stort antal kommunalmän med fruar inbjudits. Kommunalfullmäktiges ordförande Torsten Lundborg hälsade välkommen.
Söndagen började med att Järlåsa nya skola visades av rektor Stig Björner. Hemgården i Järlåsa besöktes därefter. Hemmets äldste 93-årige förre soldaten Anders Stolpe överlämnade till gästerna som minne en granitpjäs vartill medel samlats bland pensionärerna.
Färden gick så vidare till vårdanstalten Östfora, där gästerna bjöds på kaffe och direktör Lennart Arnesson med fru visade omkring och berättade om verksamheten. Sedan finska gästerna och deras värdar intagit lunch hos godsägare Arne Banck med fru på Bredsjö säteri avslutades besöket i Järlåsa med att landstingets vårdhem Björknäs visades av dess föreståndarinna syster Märta.
Gästernas uppskattning av besöket uttrycktes av tolken med orden ”Om vi hemma talar om allt vi fått se och vara med om på den här resan kommer nog ingen att tro oss”.
Kontakterna upphör
Sedan upphörde kontakterna i mitten av 1960-talet då inget finns dokumenterat. Under 25 år var det dock livlig kontakt, men under och efter krigen på 1940-talet gjordes stora insatser av innevånarna i bygderna Järlåsa, Åland och Skogs-Tibble som samlade in kläder, skor och skänkte pengar som lindrade den svåra tillvaro som rådde i Finland då barnen fick skor på fötterna och kläder så man kunde gå till skolan. Det stickades också strumpor och vantar som sändes över till de stridande
pojkarna vid fronten i Finland och då skulle det vara ett hål i vanten för ett finger till avtryckaren på geväret. Dessutom hade man alla svårigheter här i Sverige att tänka på med ransonering av varor, mörkläggning och inte minst alla som var inkallade i beredskap för att möta ett eventuellt anfall mot Sverige men som tack vare tur och skicklighet undveks. Det gjordes stora uppoffringar och insatser uti våra bygder under och efter kriget som vi i dagens överflöd har svårt att förstå, men vi kan känna tacksamhet för vad de då utförde.
Aktiva i fadderverksamheten
De som var mest aktiva i fadderverksamheten var Kantor Gunnar Laurell i Järlåsa och Kantor Nils Eriksson i Åland som höll kontakterna och som besökte Renko. Fler namn som förekommer är Sally och Hjalmar Carlsson Järlåsa och Svea Karlsson Skogs-Tibble. De spår som finns kvar idag är ett Standar och en rana som är skänkta av fadderorten Renko, båda dessa förvaras i Skogs-Tibble sockenstuga.
Renko år 2013
Renko ser idag 2013 vid besöket välmående ut men besöker man kyrkogården blir man tagen av alla dessa hjältegravar som vårdas noga med lika blommor på alla de 102 hjältegravar med mest unga pojkar 20-24 år som utgör mer än 3% av Renkos dåvarande befolkning som offrade sina liv för Finlands frihet. I en familj stupade alla fem unga pojkarna men de hade några flickor också annars hade hela familjen varit utplånad.
En del bär idag i Finland T-shirt med text på bröstet, ”Tack 1939 – 1945”, man vill visa sin tacksamhet för de uppoffringar som gjordes av föregående generationer så att man idag har friheten. 3 krigsveteraner lever fortfarande i Renko 2013 som var med under striderna.
Renkoborna känner Tacksamhet för hjälpen från Sverige och försöker nu ge igen lite då man har en fadderort i Estland dit man är givmild till behövande i ett annat land i en anna tid.